Ja rubriken säger något om vad som har hänt under de senaste timmarna...Var inte säker om jag skulle skriva om det här på bloggen. Men tänkte att det kan vara skönt att få skriva av sig och dela med mig om detta (kan vara bra för er som tänker eller fundera på att åka och jobba som au-pair).
Som ni vet skulle jag hämta Lillan på dagiset. Japp gick dit i god tid och när jag kom ditt var det läs stund. Ja och när hon lom ut från rummet skojade vi lite och sa.Men sedan sa jag att det var dags att gå hem och försökte få henne att sätta på sig jackan+skorna.Hm...utan framgång. Hon började stampa och sa inte vad det vad trots jag frågade (på tyska) och sedan sa jag att hon måste säga mig vad det är (på tyska). Då säger hon vad det är men jag tycker det är lite konstigt (hon förstod inte varför jag sa hennes namn om och om igen, höll i jackan och hon såg vad jag menade...).
Lillan stampade vidare, kan man säga och jag att då far hon ta på sig själv. Men hon muttrade och sedan säger jag att jag förstar inte när hon gör ljud och då säger hon att det gör hon inte. Hon blir arg och börjar gråta!Inte roligt alls!Det var cirka 3 föräldrar som såg detta som skulle hämta sitt barn. Vilket inte vad roligt alls. Kände mig som en otroligt dålig au-pair (men jag hade ju sagt allt på tyska..vad var det som var så fel?). Funderade vad jag skulle göra. Bestämde mig för att säga till en dagisförken om hjälp. Han frågade Lillan vad felet var (hon sa dock inte det, men slutade gråta). Hon tog på sig jackan och skorna utan nagra problem. Stod där och kollade på och kände mig ledsen och dum. Som att jag gjorde ett dåligt jobb.
Utanför dagiset ville Lillan att jag skulle puta på fart på henne (hon satt på sin så kallade sparkcykel). Vilket jag gjorde. Det tog fem minuter att ta oss hem. Men dem fem minuterna kändes länga. Kände gråten i halsen och att tårana var nära. Snyft kom och jag försökte göra allt för att inte gråta. När vi kom hem gick hon upp och jag till mitt rum. Kunde då inte hålla tårna borta. Grät en stund och det kändes inte roligt alls. Hur Lillan hade bett sig mot mig var inte roligt och det kändes som jag hanterade situationen fel. Det var mitt lite break down.
Det kändes otroligt ledsamt och jag visste inte vad jag skulle göra. Men tillslut när jag kände att tårana hade minskat bestämde jag mig för att prata med min vmamma om saken. Gillade inte hur Lillan hade behandlat mig (saken är den att hon har gjort lite liknade saker förut, ett beteende som inte är speciellt snällt, har dock inte velat ta upp det här på bloggen...).
Vmamman sa att detta var inte acceptabelt och att detta har hänt för de tidigare au-pairena med. Vilket jag verkligen inte hade trott. Trodde att detta kan bara hända mig och att Lillan hade någon taktik att "bossa" över mig. Men nepp.Började gråta igen när jag berättade allt och min vmamam tyckte att vi skulle gå till Lillan och prata om detta. Sagt och gjort, sa gjorde vi det. Detta visade sig vara bra. Vi pratade om saken och det slutade med att Lillan och jag spelade memory och sedan pysslade. Vid middagen var hon gullig och hjälpte mig med att bre mackan. Sedan lekte jag,Lillan och vmamman gissa smaken. Till exempel jag fick blunda och gissa vad det var. Detta var roligt och jag kände genast att det var bra att jag sa hur jag kände för mig vmamma och att Lillan tog åt sig detta (hoppas det).
Kanske inte var ett stort break down. Men det var ingen rolig situation. I efterhand kan jag se att man lär sig något av det och att det är sådant som kan hända. Man ska definitivt inte ge upp. Det är klart att när man jobbar med barn att de kan ändra humör snabbt. Det gäller att hantera det. Vilket kan ibland var lätt och vissa gånger svarare. Det gäller att lösa dem, så bra man kan.
Nu vet ni att det inte alltid är som en dans på rosor. Kan även säga nu efter detta att jag är tacksam över att min vmamma är förtande och vill lösa problemen. Hon är i bra alltbra bäst.Nepp nu ska jag ta och kolla vad la familia i Svedala har för sig...Hoppas sedan kunna skypa med L!Ska innan det är dags att sussa kolla på ett eller två avsnitt Full House (har nu fastat för det, igen).
Hoppas du ha haft en bra dag!
LOVE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar