Idag fick jag säga hej då till ett liv som jag har fått lärt känna ända sedan jag kom hit till London. Min vfamiljs katt fick idag avlivas. Det är tråkigt men det var bäst för henne, hon var gammal (hon blev 13 år gammal) och hade cancer som hade spridit sig till lungorna. Det förklarar varför hon andades konstigt.
De närmsta dagarna har jag bara sett mindre och mindre av henne och hon har vara legat i M's sovrum och sovit hela dagarna. Hon åt inget heller, i morse såg jag hur small hon var och hon spydde i trappan och tittade ängsligt hela tiden. M's mamma vet att hon har varit dålig så hon tyckte det bästa var att ta henne till veterinären och se...
Jag brukade alltid säga Kitty Cat till henne (hon har ett annat namn men det är så krångligt så jag förenklade det, för mig kommer hon alltid vara Kitty Cat) när jag såg henne. Även hon inte var en kelgris så var hon speciell och det känns konstigt att hon är borta. I morse var hon här och nu är hon inte här...det känns tomt och ledsamt...Och att se M så ledsen gör mig ledsen men jag vet att det var det bästa för Kitty Cat. Nu slipper hon lida. R.I.P
LOVE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar